Jag antar att jag är ganska tokig i djur! Jag bor på en gård i Förlanda tillsammans med min sambo, min son och alla mina "gynnare". De är för tillfället fem hästar, en odåga till hund, en mkt pratsam birmakatt samt tre stallkatter, en ganska gammal minigris och rund minigris som heter Pang, getabocken Folke med sina två damer Amanda och Gullevi och två små små hönor Emma och Klara!
Equiatriker har jag varit sen 1999 då jag diplomerades vid Naturmedicinska fackskolan. Sedan dess har min verksamhet fått växa lugnt och sansat. Att arbeta som terapeut handlar ju mycket om erfarenhet innan man känner att man behärskar förmågan att ställa korrekta diagnoser samt behandla därefter. Alternativa eller om man så vill komplementära behandlingsmetoder är något jag kommit i kontakt med och varit intresserad av redan som barn. Jag började dock utbilda mig inom humanistiska ämnen såsom litteratur och konstvetenskap vid universitetet och hade planer på t ex frilansjournalism innan jag förstod att det var något jag saknade i den akademiska världen. Att komma till stallet har alltid varit skönt och helt på nåt sätt. Att få arbeta med både djur och människor, med både händerna och huvudet och kunna hjälpa någon att må bättre, vad mer kan man begära?! Då jag fann utbildningen till equiatriker var valet lätt och på den vägen är det.
Mitt intresse för hästar har jag också haft sen barnsben.
Jag var inte gammal när jag satt och "läste på" om hästar. Klippte ihop bilder, skrev ner texter. Mamma avrådde mig från att börja rida, de höll ut ett tag mina föräldrar, innan jag slutligen fick följa med en kompis till ridskolan. Sen var det kört! Men det var inte förrän i tjugoårsåldern som jag äntligen skaffade min första egna häst och honom har jag kvar ännu! Velevanten dundrade in i livet och har sen dess satt sin prägel på det mesta. Jag red in honom, tränade dressyr och vi utvecklades mkt. Jag har aldrig varit så värst tävlingsintresserad. För mig är det samvaron, kommunikationen och utvecklingen mellan mig och hästen som är drivkraften.Intresset för relationen med hästen i kombination med en djup önskan om att ridning skall var lätt, inte tungt, inte med motstånd från hästen ledde mig tillslut till Parelli Natural Horsemanship. Horsemanship har gett min hästhållning en helt annan dimension. Wow vad mkt man kan göra med en häst!
Känslan att bara kunna tänka en tanke och känna att hästen är med dig och utför det du tänker, det är ju helt fantastiskt! Från att bli intresserad nån gång på sena 90-talet har jag de senaste åren enbart ägnat mig åt Parelli Natural Horsemanship med mina hästar. Samvaron med hästar slutar aldrig att fascinera, för mig har det blivit en livsstil, en oas att vara i både på fritiden och i yrket. Inte helt lätt alla gånger då livet med häst ställer sina krav, men hittills är lyckan som sprider sig t ex när jag går ut för att kvällsfodra en stjärnklar kväll oslagbar. Ljudet av hästar som tuggar hö, doften, värmen de utstrålar, det för en tillbaka på nåt sätt till självaste livet.
 |
